Goda minnen
Min bloggstatistik säger mig att flertalet av er besökere tittar till bloggen dagligen. Mycket lojalt. Och eftersom det var ett tag sen jag grinade ut lite så belönar jag er med ett nytt, fräscht inlägg!
Det jobbigaste för mig de senaste dagarna har varit mitt tangentbord. Det där är kanske inte riktigt sant, men det är i allafall något oerhört irriterande när man spiller ett stort glas hemmagjord vinbärssaft rakt över sitt tangentbord. Mina tangenter är tröga, de fastnar, mellanslagstangenten är av på mitten. Mellanslagstangenten är dock ett resultat av för mycket sena CS-cuper. Det är nämligen så att när en final står på spel och det kommer en jävla fittnoob som drar ett random HS på CW får man damp. Då går den av. Så nu är den ännu jobbigare!
Jag har nostalgitrippat en del med tankar till den gamla goda tiden. Den tiden då Gottfrid skrev SLEMKUK på tavlan i trean vilket fick Barbro att ramaskria och resten av klassen att lägga ett nytt ord på minnet. Eller då Barbro konfiskerade Peter Hannings saltkar och Peter skrek om att han skulle stämma henne. Eller de oförglömliga ögonblicken då Barbro nös så klassrummets väggar skakade. Eller i högstadiet då jag och Myran fick prata med Erika om att "Johans bägare har nog runnit över". Eller gummisnodden för impotens som det tipsandes om i Veckorevyn; en sann klassiker för mig, Ronja och Josse. Och rent nyligen påminde jag Josse om hennes dumjävla vän Ronja som testade min smärtgräns genom att nypa mig och sedan spraya hårspray i såret. Ärret är där på handen, märkt för livet! Nu tänker hon "Han älskar mig ändå". Nej Ronja, det gör jag inte. Fu.
Sen kommer jag också ihåg när jag skrev en massa på Lunarstorm, back in the days. Massa roliga historier kring Lage och de gånger vi spelade tennis. Eller varför inte gången då hans blinda tax Raja blev uppäten av ett Lodjur i skogen. Att ens komma på tanken att släppa lös en blind tax under ett älgpass i en stor jävla skog, hur går det till? Tänk att det var genom denna Lage (och min mormor) som jag träffade Ronja första gången! Vi kan inte ha varit äldre än 7-8 år. Ack. Jag minns det som det vore igår. Vi satt på baksidan av hennes farmor och farfars röda hus och fikade bullar. Sen har jag för mig att vi spelade tennis och redan då berättade jag för henne om Lage och hans "skelögdhet" (på grund av att ett öga är blint) tillsammans med tennis inte gick så bra ihop. Hon skrattade. Ett exakt likadant skratt som nu. Det vore väl i och för sig konstigt om Ronja var en shape shifter vars skratt nu vore fullständigt förändrat. Men ändå. Jag hörde det före dig.
Jag kommer också ihåg första gången jag såg Alex, eller Alexandra som hon egentligen heter. Min käre vän! Fast då var hon inte det eftersom att jag spenderade flera veckor med att tro att hon var, eller åtminstone var tvilling till, en Patricia som gick i vår klass i lågstadiet och som jag dessutom bodde granne med och hade varit med många gånger. Sen kommer jag inte ihåg så mycket däremellan, men på något sätt så la jag till hennes msn "bloda_90" och vi pratade ganska mycket. Sedan dess hade jag en anledning att omotiverat många gånger drifta över till hennes sida av korridoren. Hm. Jag kommer också ihåg när hon lånade en penna av mig och skrev en lapp i mitt skåp "Carl! Jag har lånat en penna av dig =D Puss". Vad sött.
Sen alla busringningar! Det fanns ju inget roligare än att hetsa upp kärringar till det yttersta i telefonen eller genom att busringa på dörrar. Bäst av allt var ju såklart att ringa till Lundins mamma. En gång ångrar jag dock! Det var när jag och Eric ringde på en dörr för att springa runt huset och sedan knacka på fönstret. Men jaha, då vi kommer fram till fönstret ser vi att vi har lyckats välja ut ett hus där en väldigt skrupplig gubbe bodde! Så det tog han ungefär 4 minuter att gå från fotöljen till dörren, och så var det ingen där när han öppnade. Stackars.
Ibland älskar jag mitt minne!
Det jobbigaste för mig de senaste dagarna har varit mitt tangentbord. Det där är kanske inte riktigt sant, men det är i allafall något oerhört irriterande när man spiller ett stort glas hemmagjord vinbärssaft rakt över sitt tangentbord. Mina tangenter är tröga, de fastnar, mellanslagstangenten är av på mitten. Mellanslagstangenten är dock ett resultat av för mycket sena CS-cuper. Det är nämligen så att när en final står på spel och det kommer en jävla fittnoob som drar ett random HS på CW får man damp. Då går den av. Så nu är den ännu jobbigare!
Jag har nostalgitrippat en del med tankar till den gamla goda tiden. Den tiden då Gottfrid skrev SLEMKUK på tavlan i trean vilket fick Barbro att ramaskria och resten av klassen att lägga ett nytt ord på minnet. Eller då Barbro konfiskerade Peter Hannings saltkar och Peter skrek om att han skulle stämma henne. Eller de oförglömliga ögonblicken då Barbro nös så klassrummets väggar skakade. Eller i högstadiet då jag och Myran fick prata med Erika om att "Johans bägare har nog runnit över". Eller gummisnodden för impotens som det tipsandes om i Veckorevyn; en sann klassiker för mig, Ronja och Josse. Och rent nyligen påminde jag Josse om hennes dumjävla vän Ronja som testade min smärtgräns genom att nypa mig och sedan spraya hårspray i såret. Ärret är där på handen, märkt för livet! Nu tänker hon "Han älskar mig ändå". Nej Ronja, det gör jag inte. Fu.
Sen kommer jag också ihåg när jag skrev en massa på Lunarstorm, back in the days. Massa roliga historier kring Lage och de gånger vi spelade tennis. Eller varför inte gången då hans blinda tax Raja blev uppäten av ett Lodjur i skogen. Att ens komma på tanken att släppa lös en blind tax under ett älgpass i en stor jävla skog, hur går det till? Tänk att det var genom denna Lage (och min mormor) som jag träffade Ronja första gången! Vi kan inte ha varit äldre än 7-8 år. Ack. Jag minns det som det vore igår. Vi satt på baksidan av hennes farmor och farfars röda hus och fikade bullar. Sen har jag för mig att vi spelade tennis och redan då berättade jag för henne om Lage och hans "skelögdhet" (på grund av att ett öga är blint) tillsammans med tennis inte gick så bra ihop. Hon skrattade. Ett exakt likadant skratt som nu. Det vore väl i och för sig konstigt om Ronja var en shape shifter vars skratt nu vore fullständigt förändrat. Men ändå. Jag hörde det före dig.
Jag kommer också ihåg första gången jag såg Alex, eller Alexandra som hon egentligen heter. Min käre vän! Fast då var hon inte det eftersom att jag spenderade flera veckor med att tro att hon var, eller åtminstone var tvilling till, en Patricia som gick i vår klass i lågstadiet och som jag dessutom bodde granne med och hade varit med många gånger. Sen kommer jag inte ihåg så mycket däremellan, men på något sätt så la jag till hennes msn "bloda_90" och vi pratade ganska mycket. Sedan dess hade jag en anledning att omotiverat många gånger drifta över till hennes sida av korridoren. Hm. Jag kommer också ihåg när hon lånade en penna av mig och skrev en lapp i mitt skåp "Carl! Jag har lånat en penna av dig =D Puss". Vad sött.
Sen alla busringningar! Det fanns ju inget roligare än att hetsa upp kärringar till det yttersta i telefonen eller genom att busringa på dörrar. Bäst av allt var ju såklart att ringa till Lundins mamma. En gång ångrar jag dock! Det var när jag och Eric ringde på en dörr för att springa runt huset och sedan knacka på fönstret. Men jaha, då vi kommer fram till fönstret ser vi att vi har lyckats välja ut ett hus där en väldigt skrupplig gubbe bodde! Så det tog han ungefär 4 minuter att gå från fotöljen till dörren, och så var det ingen där när han öppnade. Stackars.
Ibland älskar jag mitt minne!
Kommentarer
Postat av: Josse
PURE AWSOMENESS!
Trackback
