❤

Gottfrid kom hit för att skriva ut sitt CV och personliga brev. Han upptäckte då att hans personliga brev som han lämnade till Musikbörsen hade blandats ihop med det som skulle till Gamestop (spelbutik). Så i hans Musikbörse-ansökan stod det att "Mitt mål är att få förmedla mina intressen, mina kunskaper och erfarenhet inom spel och spelindustrin." Han hade dessutom skrivit fel telefonnummer. Lite andra höjdpunkter:

"Jag är en glad, karismatisk och glädjespridande person som eftersträvar perfektion i vad jag än gör."

"Som idrottsinstruktör har jag många karismatiska drag så jag har lätt att hantera en diskussion och samarbeta med andra människor."

"För att bli en bra och exemplarisk instruktör krävs karisma, god ledaranda och framförallt ett gott bemötande med ett leende på läpparna för allas trevnad."

Han lämnade dessutom samma CV till Gamestop som Musikbörsen. Så till Gamestop (spelbutiken) gav han följande:

"Under min tid jag gick i kommunal musikskola spelade jag som basist i Flora Big Band, ett lokalt jazzband och jag spelar även gitarr."

Jag skrattade många minuter.

Jahaja, igår lyckades jag bli hackad. "Den" tog skrev på mitt tangentbord, koppla bort min skärm och hade allmänt kul. Det betyder också att han kan se min skärm, alla mina filer, få veta exakt vad jag skriver. Lösenord, bankkonto och vad det nu kan tänkas vara. Kul! Kollade nätverkssystemet och såg att det var en kille från jävla HOLLAND! Bra att du hittade just mig din horknullandejävlamongoholländare. Det verkar dock som att det har gått att connecta bort honom nu genom massa analyser och hjälp från ett hackingforum (lol). Det får vi hoppas, och jag ska fortsätta tills jag är helt säker, för igår sket jag knäck.

Så till Ronja och Josse som hade sin cam på igår; en holländare såg er live! Det måste kännas exotiskt.

För några dagar sen skulle gå och handla, och på inköpslistan stod det "hårdburgare". Ringde och kolla om det skulle vara hamburgare eller hårda burgare. Det skulle vara hårdbröd :(

Ack, jag älskar att gå upp tidigt! Luffsa omkring i underkläder, kolla lite på tv, äta en ovanligt god frukost, läsa DN och köra ett spinningpass med efterföljande tunga situps så magrutorna pulserar (nej). Jag hittade 2 kontaktannonser som var lite väl övertydliga av sig;

"Efter 20 år i samma jobb står jag nu på tröskeln till att nytt liv som konstnär och författare, huvudsakligen på landet. Särboförhållande ingår i mina drömmar. Jag är 59 år, utan barn. Du är 50-60 år, bildad och händig."

Denna kvinna vill uppenbarligen ha ett knullförhållande där mannen lämnar anländer till huset på förmiddagen och knullar en stund, spikar lite på altanen kring lunch och sticker in till stan igen strax innan middag.

"Om du har allt i livet, men känner dig ensam då finns en attraktiv, utbildad kvinna i sina bästa år som vill träffa en ensamstående affärsman, 47-60 år."

Om du har allt i livet, men saknar en kåt pengaslyna i livet som gör allt för att glida omkring i din specialbeställda Lexus så finns jag här för dig!

Jag har också skickat in en annons, så här lyder den:

"Jag levnadsfyllda och ungdomliga man, söker en fräsch 28-åring att provcykla tillsammans med. Jag är en glad, spänstig och positiv akademiker. Du vackra kvinna, kom så skapar vi en gemenskap fylld med glädje, skratt och tillit. Kontakta mig! Kanske blir det vi som provcyklar oss genom hela vintern."

Tyvärr har jag bara fått ett svar från 2 personer som fullkomligt missuppfattat det hela.

"Jag är en kvinna, snart 50 år, jeanstyp. Kraftig. Jag söker en snäll man. Intressen, promenader, musik."
"Jag är en snäll kille från Storbritannien som bor i Sverige. Kan vi ta en fika nånstans?"

Min bloggstatistik säger mig att flertalet av er besökere tittar till bloggen dagligen. Mycket lojalt. Och eftersom det var ett tag sen jag grinade ut lite så belönar jag er med ett nytt, fräscht inlägg!

Det jobbigaste för mig de senaste dagarna har varit mitt tangentbord. Det där är kanske inte riktigt sant, men det är i allafall något oerhört irriterande när man spiller ett stort glas hemmagjord vinbärssaft rakt över sitt tangentbord. Mina tangenter är tröga, de fastnar, mellanslagstangenten är av på mitten. Mellanslagstangenten är dock ett resultat av för mycket sena CS-cuper. Det är nämligen så att när en final står på spel och det kommer en jävla fittnoob som drar ett random HS på CW får man damp. Då går den av. Så nu är den ännu jobbigare!

Jag har nostalgitrippat en del med tankar till den gamla goda tiden. Den tiden då Gottfrid skrev SLEMKUK på tavlan i trean vilket fick Barbro att ramaskria och resten av klassen att lägga ett nytt ord på minnet. Eller då Barbro konfiskerade Peter Hannings saltkar och Peter skrek om att han skulle stämma henne. Eller de oförglömliga ögonblicken då Barbro nös så klassrummets väggar skakade. Eller i högstadiet då jag och Myran fick prata med Erika om att "Johans bägare har nog runnit över". Eller gummisnodden för impotens som det tipsandes om i Veckorevyn; en sann klassiker för mig, Ronja och Josse. Och rent nyligen påminde jag Josse om hennes dumjävla vän Ronja som testade min smärtgräns genom att nypa mig och sedan spraya hårspray i såret. Ärret är där på handen, märkt för livet! Nu tänker hon "Han älskar mig ändå". Nej Ronja, det gör jag inte. Fu.

Sen kommer jag också ihåg när jag skrev en massa på Lunarstorm, back in the days. Massa roliga historier kring Lage och de gånger vi spelade tennis. Eller varför inte gången då hans blinda tax Raja blev uppäten av ett Lodjur i skogen. Att ens komma på tanken att släppa lös en blind tax under ett älgpass i en stor jävla skog, hur går det till? Tänk att det var genom denna Lage (och min mormor) som jag träffade Ronja första gången! Vi kan inte ha varit äldre än 7-8 år. Ack. Jag minns det som det vore igår. Vi satt på baksidan av hennes farmor och farfars röda hus och fikade bullar. Sen har jag för mig att vi spelade tennis och redan då berättade jag för henne om Lage och hans "skelögdhet" (på grund av att ett öga är blint) tillsammans med tennis inte gick så bra ihop. Hon skrattade. Ett exakt likadant skratt som nu. Det vore väl i och för sig konstigt om Ronja var en shape shifter vars skratt nu vore fullständigt förändrat. Men ändå. Jag hörde det före dig.

Jag kommer också ihåg första gången jag såg Alex, eller Alexandra som hon egentligen heter. Min käre vän! Fast då var hon inte det eftersom att jag spenderade flera veckor med att tro att hon var, eller åtminstone var tvilling till, en Patricia som gick i vår klass i lågstadiet och som jag dessutom bodde granne med och hade varit med många gånger. Sen kommer jag inte ihåg så mycket däremellan, men på något sätt så la jag till hennes msn "bloda_90" och vi pratade ganska mycket. Sedan dess hade jag en anledning att omotiverat många gånger drifta över till hennes sida av korridoren. Hm. Jag kommer också ihåg när hon lånade en penna av mig och skrev en lapp i mitt skåp "Carl! Jag har lånat en penna av dig =D Puss". Vad sött.

Sen alla busringningar! Det fanns ju inget roligare än att hetsa upp kärringar till det yttersta i telefonen eller genom att busringa på dörrar. Bäst av allt var ju såklart att ringa till Lundins mamma. En gång ångrar jag dock! Det var när jag och Eric ringde på en dörr för att springa runt huset och sedan knacka på fönstret. Men jaha, då vi kommer fram till fönstret ser vi att vi har lyckats välja ut ett hus där en väldigt skrupplig gubbe bodde! Så det tog han ungefär 4 minuter att gå från fotöljen till dörren, och så var det ingen där när han öppnade. Stackars.

Ibland älskar jag mitt minne!

På morgonen läser jag alltid en massa dags- och morgontidningar. Man läser mycket dumheter, men inget jag brukar reta upp mig på (eller ja okej, det gör jag) så pass att jag måste skriva av mig om det.

"Med dagens introduktionssystem är mediantiden från uppehållstillstånd till det att man kommer ut på arbetsmarknaden sju år. För kvinnor är den ännu längre, säger integrationsminister Nyamko Sabuni, till Aktuellt."

Sju år! Och det är mediantiden! Av alla de tiotusentals som anländer till Sverige utgår man alltså från mitten och finner sju år från det att man får uppehållstillstånd tills att man når arbetsmarknaden. Det finns således en lång radda till höger om denna mitten där tiden är ännu längre. Vad jag stör mig på i detta land, är, att när man börjar diskutera integrationspolitik och att den går fullständigt åt helvete, så slänger folk upp SD-flaggan på bordet direkt. Det är så äckligt. Till er vill jag säga att det här handlar inte om SD. Det handlar om att på ett så effektivt och värdefullt sätt som möjligt integrera nyankommna människor i ett svenskt samhälle. Gör vi det idag? Nej. Kan vi göra det bättre? Ja.

Och här är något: att integrera nya människor i ett samhälle gör man bäst genom att ställa krav. Ja, hör och häpna. Vad kan inte vara viktigare att integreras i ett nytt land än att snabbt lära sig språket? Det är det första steget att närma sig ett nytt land och en ny kultur.

En annan viktig del för integrationen är att vi måste ha en arbetsmarknad mottaglig för alla, även invandrare. Finns det något stelare än svensk arbetsmarknad?

Något annat som är oerhört viktigt för en lyckad integration är att ha en fungerande bostadsmarknad. Som med de flesta andra regleringar så har bostadsregleringarna varit kontraproduktiva. När man ville försäkra sig om att boendet inte var för dyrt så införde man hyresregleringar. Dessa ledde till minskat byggande och bostadsbrist i attraktiva områden. Detta i sin tur leder till att den faktiska kostnaden är väldigt hög i t ex Stockholm. Problemet är att pengarna inte går till bostadsbolagen så att de kan bygga mer, utan till uthyrare av andrahandskontrakt. Jag anser att bostadsmarknaden, som alla andra marknader, fungerar mycket bättre utan politikers klåfingrighet. Mer bostäder och områden leder till att man slipper, i bildlig mening, trycka in 1000 invandrare i ett 500-invandrars-område (Rosengård exempelvis),  utan istället kan integrera människor i större delar av landet. Avsaknaden av marknadshyror har gett upphov till en svartmarknad, upptrissade priser på bostadsrätter, minskad omsättning på bostäder och minskad nybyggnation med massor av bostadslösa som följd. De följderna är ett faktum.

Ok, de flesta av er slutade läsa någonstans på mitten. Jag lovar att gnälla på något annat nästa gång.

Ok. Idag fick jag för mig att kolla upp tre vackra kvinnor. I min jakt på bilderna blev jag "caught in the action" av min mor som för ett ögonblick fick för sig att jag satt och kollade på porr. Med öppen dörr strax innan middag, besökandes google, och med båda händerna på skrivbordet. Nej. Jag kollar bara på home made videos med Josse. Och Nathalie Portman. Och en del Keira Knightley. Och lite Heidi Klum.

Jag har på sistone fått många läsarbrev med frågor som "Hur får jag en kille som dig på fall?" och "Jag förstår att du har fullt upp, men har jag någon chans, i framtiden?". Well, flickor. Någonting ni kan få jobba med är att träna på Nathalieportmanblicken. Fan! Jag skojar inte med er. Tänk er Nathalie Portman komma glidandes över ett rum, i de kläder hon har på sig på den bilden, och med en likadan blick. Mmmmmmmmmmmmm. Nu vet jag att några av er inte alls förstår vad jag pratar om, men fuck you!

Hantverkarna som renoverar och gör om här hemma, lejda av vår senila (han är 95 år) hyresvärd och hans klumpeduns till son, är fullständigt värdelösa när det kommer till hantverk. Ett minnesvärt monument de skapade i vårat nyrenoverade badrum var att slå bort en 5 cm stor flisa av en kakelplatta.

Men igår kväll tog de alla pris. Det som hände var att vattnet skulle vara avslaget en stund för att de skulle montera en ny anläggning. Detta under dagen. Klockan 20.00 på kvällen börjar det skramla och vibrera från diskbänken. Inte skramla som i att skaka en kopp med 3 enkronor, utan skramla och vibrera som i att gnida 2 norska oljefartyg mot varandra. Jag går ner i källaren i jakt på problemet och upptäcker att någonting är löst i själva systemet, vilket i sin tur får alla utgående rör att vibrera och således alla rör i huset. Rör. Vibrerande. Samtidigt. Pröva sov till det, när din diskbänk och ditt badrum går bärsärk ett rum ifrån dig. Tror jag somnade 03.30.

En sak som på sätt och vis är underhållande är att sonen (60 år) alltid brukar vara glad och vissla och ha sig. Men på senare tid har det blivit en del problem när de grävt upp elledningar (strömavbrott) eller fixat något annat (lagat gräsklippare). Det har lett till att sonen numera går omkring och är förbannad på i stort sett allting och ser ut att kunna få ett anfall när som helst. För en utomstående, en ganska underhållande förändring från en människa som annars tycks vara genuint glad av sig.

Nu över till något helt annat. Nationalekonomin har hittills varit ganska understimulerande. Intressant, men de teorier vi hittills har gått igenom förutsätter en fullständig rationalitet vilket ger det hela statiska, ickeexisterande situationer. Så det känns lite "onödigt". Men ändock måste vi naturligtvis måste bygga upp en grund som vi kan jobba vidare på. Komplexiteten på problemen kommer så småningom att närma sig mer realistiska situationer, men det förutsätter en mer avancerad matte. Så tills vidare är det inte särskilt stimulerande att gå igenom pissmatte som man läst 100 gånger om. Även om jag förstår att de stackars samhällsvetarna som läst ända fram till Matematik C har det lite jobbigt redan :'(. Ja, jag försökte provocera dig lite ;) desto krångligare för mig då det kommer till ekonomiska begrepp. Men hursomhelst, jag tycker det är lite roligare med sån här matte, där man har konkreta problem att använda matten till, än att sitta och beräkna hur volymen för två kroppar y och x med höjden h och p förändras med tiden t med avseende på radien r. Inte kul. Så jag tror nog jag har något att se fram emot. Jag gillar min blandning av natur och ekonomi. Fan, nu blev jag nästan som en vanlig bloggare. Jag måste lägga in något omoget: neger.

Imorse när jag stod i duschen kom jag på mig själv att tänka på tjocka killar som skrattar. Ni vet såna killar som alltid ska vara med på en kant; antingen i form av en hög oneliner i klassrummet eller i den mindre gruppen. Oavsett situation är följden dock alltid det karakteristiska fettogarvet. Här följer en enkel tutorial för er som vill lära er:


1. Sitt ganska sammanbiten och frånvarande. Plötsligt hör du något som du måste kasta dig in i; säg något fyndigt och roligt som du är själv om att skratta åt. Möjligen kan någon i din omgivning dra på mungiporna för att spä på ditt skratt till det ytterst irriterande.
2. Andas ut med "halsen" så att en hes utandning uppkommer.
3. Snabbt ska nu ett hehehehe följa. Det ska överlappa din utandning och tonen i skrattet ska vara ganska låg i förhållande till din roliga oneliner.
4. Se otroligt nöjd ut med dig själv.
5. Luta dig gärna tillbaks med armarna i korse, ungefär som att du har "gjort din insats för idag".

Det internationella fonetiska alfabetet, förkortat IPA, skulle beskriva garvet så här: hhhhhhhhhhhhehehehehhe.